1932, kort innan Kreugerimperiet kollapsade, och åren därpå, investerade Wallenbergsfären ytterligare i SKF, men också i Ericsson och STAB Svenska Tändsticksbolaget (senare känt som Swedish Match). SKF var vid tidpunkten Investors största investering. Jacob Wallenberg valdes in i SKF:s styrelse 1934 och när andra världskriget var över uppgick sfärens ägande i SKF till 11 procent av rösterna.

1943, mitt under brinnande världskrig, avled Marcus Wallenberg Sr. och Johannes Hellner tog över som ordförande i både SEB och Investor.  Jacob Wallenberg kom sedan att väljas till ordförande i Investor.

Första VDn, 60-talet och Incentive för satsningar inom vetenskap och teknologi
1949 fick Investor sin första vd i Frans G. Liljenroth. Året därpå, 1950, tillträdde Rolf Calissendorff från Stockholms Enskilda Bank som Investors andra vd. Under Calissendorffs sjätte och sista år som VD, 1956, köpte Investor aktier i Electrolux efter att Axel Wenner-Gren, huvudägare och en av Electrolux grundare och ägare, kontaktat Marcus Wallenberg med ett erbjudande om att förvärva en större del av bolaget. 1957 när Rolf Calissendorff pensionerades, ersattes han av Walter Wehtje som vd för Investor.

Incentive etablerades 1963 för att köpa och utveckla små, teknikbaserade verksamheter, vilket också illustrerade Marcus Wallenbergs tro på att investera i framtidens företag i teknologins framkant. Incentives aktier såldes slut två timmar efter börsintroduktionen. Investor var ett av de första bolagen att teckna sig för aktien.